Body art

Jag tycker att var och en får se ut hur han/hon vill bara det gör personen lycklig. Ens utseende skadar ju inte någon annan. Eller?

Tycker iallafall inte jag, därför irriterar jag ihjäl mig på folk som klagar på mina tatueringar o piercingar (o dom e så små o diskreta ändå).
Otroligt många vuxna ifrågasätter speciellt mitt namn som jag har tatuerat på benet. "Tror du att du kommer glömma bort vad du heter? haha".. Självklart inte, e du dum eller? Så länge jag inte drabbas av någon allvarlig hjärnskada så kommer jag nog knappast glömma. Men ärligt talat, är inte det en ganska bra tatuering ändå? Den går inte riktigt att ångra, för sitt namn har man ju hela sitt liv. Dessutom har min mamma ritat upp den åt mig, för min handstil är förjävlig, och för jag ville ha något som representerar henne med. Hon är lite småkänd för sin vackra handstil.

I nacken har jag mitt stjärntecken, lejon, men lite tribal-mönster runtom. Att jag älskar lejon gör ju den bara ännu bättre.

På höften har jag två japanska tecken som betyder "konst", som är mitt största intresse. Jag har älskar att rita och måla ända sen jag blev gammal nog att kunna hålla i en penna. Blommorna runtom är liljor, dom betyder bland annad "det oskyldiga och goda i oss" och "pånyttfödd". Passar ganska bra eftersom jag börjar om på nytt på många olika sätt i mitt liv nu.

Små diskreta symboler runt om på min kropp som påminner mig om vem jag är varje gång jag ser dom. Vad är fel med det?






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0