myblueworld

Idag har jag varit hos läkaren och tagit blodprover för att se hur min tillfriskning går. (Har fortfarande inte orkat skriva om mitt långvariga sjukhusbesök, det kommer).

Men kan säga att jag e skittrött på folk som glor ut mig, viskar bakom min rygg och kollar snett. Folk som inte vet ett piss om vad som verkligen hänt, utan bara har hört det genom rykten. Därför jag bestämt mig för att senare skriva om det, för jag har redan fått höra saker om det som inte stämt, sådant som förvrängts när det går från en mun till en annan. Då föredrar jag att folk får veta vad som verkligen hände genom mig, än att dom hör något som är helt fel från någon annan.

Många som jag umgås med kanske tycker jag är konstig som pratar så öppet med just dom om det, men det är helt enkelt för att underlätta både för dom och för mig, för mitt humör är upp och ner. Ibland är jag jättekänslig för en del saker, jag får lätt panik, tappat koncentrationsförmågan, blir lättirriterad och vill bara sätta ett par hörlurar med musik i öronen och försvinna från verkligheten. Ibland är jag mitt vanliga jag. Ibland tycker jag det är skitjobbigt att höra folk prata om saker som för mina tankar tillbaka till vad som hänt, eller att se saker på film, eller läsa något någonstans. Ibland är det ingen fara alls. Men iallafall, när dom i min närhet vet mer om vad som hände och varför så är det lättare att umgås, för känslan av att det finns något otalt i luften försvinenr. Och dom blir inte lika rädda för att säga eller göra något fel när jag är öppen mot dom. Det blir helt enkelt lättare.

Det jag är mest rädd för är att få en stämpel som "attention whore". Antar att det är oundvikligt att undkomma det helt, men det är en smäll man får ta. Jag känner mig lite dum som bara publicerar detta inlägget, men som sagt, hellre att folk får rätt bild av det från mig, än helt fel från någon annan. Det sista jag vill är att bli missförstådd och att folk ska ta mig fel. För det vill väll ingen?