myblueworld

Idag är det exakt två veckor kvar tills jag åker till Kanada!
Jag har haft resfeber i en hel vecka nu och den blir värre och värre ju närmre jag kommer den 8e september (då går mitt plan för om ngn inte fattade det precis :P). Kan inte somna på nätterna för jag ligger bara och tänker på resan.
Det är med blandade känslor jag lämnar Sverige i nästan ett halvår (kommer hem den 23e februari). Det finns en del människor som jag kommer sakna ihjäl mig efter. Det känns också så läskigt att åka själv till ett annat land och vara där så länge, tänk så trivs jag inte? Eftersom jag bor med Erins familj kommer det vara väldigt känslosamt, det är omöjligt att inte påminnas om henne när man är med hennes föräldrar som är så lika henne. Och jag saknar henne så!
Dock är jag otroligt glad med för det ska bli så spännande att se ett nytt land, och jag kanske trivs jättebra! Och jag kanske skaffar en massa vänner (redan snackat ihop mig med en härlig tjej). Jag tycker det är skitkul att prata engelska. Det känns också bra att få finnas där för Erins familj under juldagarna då dom antagligen kommer ha det extra tufft (Erin gick bort mellan jul och nyår).


En lite smårädd men förväntansfull tjej som lider av extrem resfeber..

Misstolka mig inte, jag är mest postiviv till att åka, helt klart! Men ibland kan jag inte låta bli att  känna mig lite rädd och ifrågasätta min förmåga att göra det bra för mig. Men som jag brukar säga; Saker blir vad man gör dem till!